1963 skeppades en hel del exemplar av KP över till Gotland där de placerades på framförallt P 18 där fordonen på 80-talet genomgick omfattande ombyggnader. Bland annat försågs de med tak över manskapsdelen och lågtrycksdäck. En del av bilarna byggdes om till sjuktransportfordon.

Fast fortfarande häckar alltså åtminstone en och annan KP-bil ute i landet. Armémuseet har ett exemplar på gården som tjänstgjorde på I 1 fram till i början av 90-talet där det ingick i kuppförsvarsberedskap. Vidare har Militärfordonsmuseum några ex som ska sparas och det har också bland andra före detta P 5 i Boden.

Det var mitt under andra världskriget, och i synnerhet efter tyskarnas ockupation av Norge som behovet att ett terränggående trupptransportsfordon blev alltmer skriande.

Gränsen mot väst var indirekt hotad och beredskapsstyrkornas, framförallt pansarskyttesoldaternas, förmåga till snabba omgrupperingar måste förbättras. Annars skulle man snart få problem med tyskarnas snabba förflyttningar med stridsvagnar.

Därför beställde krigsmakten 1941 just ett allhjulsdrivet, bepansrat transportfordon, baserat på S 11-chassit. För pansarkonstruktionen stod AB Landsverk.

Scanias bidrag fick beteckningen SKP, som betyder Scania-Kaross-Pansar och Volvos motsvarande fordon fick heta VKP. Båda gick dock för det mesta under beteckningen KP.

Fordonen, som hade plats för två man i fram och elva bak, levererades från 1943. Allt som allt byggdes 350 exemplar, varav Scania stod för 250 st.
– Vårt exemplar är av 1943 års modell och tjänstgjorde på P 18 på Gotland fram till 1982 då det kasserades och blev civilt och dessutom, efter renovering, hamnade på Militärfordonsmuseum i Malmköping, berättar Robert Bengtsson som förestår Scanias museum i Södertälje.
På museet finns också tre andra fordon från Gotland.
Originalversion av KP-bil årsmodell 1943.

Robert som har erfarenhet av att såväl skruva som köra SKP beskriver fordonet som, rejält obekvämt, och frågar sig om inte hjälm på huvudet var ett måste när det begav sig.

SKP-bilen har också fått kritik för den dåliga sikten från förarplats, i synnerhet åt sidorna och bakåt. Det ska ha fört med sig att man ibland tydligen tog sig fram över stockar och sten bara för att man inte såg vägen.

På femtiotalet fick KP-vagnarna vassare beväpning, bland annat i form av dubbelkulsprutan m/36, och i början av 60-talet deltog vitmålade SKP i fredsbevarande FN-operationer i Kongo och på Cypern. De hade då försetts med torn som stod emot splitter och kulor från prickskyttar och sägs ha skapat stor avundsjuka bland andra länders FN-bataljoner som också önskade sig SKP-kärror vilket de senare också fick.

De första av totalt elva fordon anlände till Kongo 1961, det vill säga samma år som vår svenske generalsekreterare i FN, Dag Hammarskjöld, omkom i en flygplansolycka i just Kongo dit han kallats för att försöka förhandla fram vapenvila